The art of blogging, 90-talet, nostalgi och jag vettetusan

Nu är det jul! Uppe i 24 besökare och KKK är inne på 3:e dygnet, ganska nöjd faktiskt. Blondinbella here I come, även om du bara är topp 3 eller vad det nu är. Okej jag vet att hon ligger först, ba typ liksom eller asså jag vetinte såhär. Det här med bloggande är ju som ett företag eller vad var det du sa snygge Alex Erwik

En blogg är ju precis som vilken business som helst. Du öppnar en liten affär med begränsat sortiment. Du känner av marknaden och anpassar din produkt. Hittar rätt linje och följer den. Sen bygger du ut affären, kanske öppnar en till. Och en till. Efter några år har du en kedja. Om man bryr sig om vad marknaden vill ha så hittar man snabbt en produkt som funkar"
Fan jag kanske borde ha lagt min blogg på stockholms finest istället. Jag fick ju faktiskt ett gratis vip-kort dit på bussen till förra hultan av en av deras givmilda fotografer så jag borde väl åtminstone visa lite tacksamhet. Jag vet, jag lägger upp en länk till er här på min blogg.

Ganska stolt över dagens pimpning också, bildspelet satte lite extra krydda på kalaset, curry är ju alltid najs, vilket spontant får mig att tänka på Festivalbussen till årets Hultan då jag dunkade, nu ska ni få höra; "Dr Bombay" på full volym i i busshögtalarna. Tack till Janne, världens muntraste busschaufför, jag fick till och med pimpla sofiero i trappan längst fram bredvid honom, han sa att han var nykter men jag vet inte jag. Tack till Henrietta and crew för att ni påminnde mig om vårat livs bussfärd ikväll, även om jag har en del på lager så slår nog den det mesta. Och sist men inte minst tack till Dr Bombay, aka Günther, för att du förgyllde mitt 90-tal och fixade ihop mig med brudarna som plattade mitt hår på skidresan i Geilo, ja det uttalas faktiskt Gaylo(rd), NORWAY.

Och Ja jag är lite norrmann, min släkt ägde faktiskt Norges största herrgård när det begav sig. Fossesholm, i drammen var namnet, nu är det ett museum och det rockar fett, kärlek till er my cousins, släktträffar och Markolio is the shit.

Skepp å höj, guleböj, och Olliver min sjöman vi tänker på dig här hemma på fastlandet.