Inlägg
Tyckte att nu var det dags att lägga in alla mina gamla bilder som låg på den externa hårddisken på macbooken. 8000+ nånting var det tydligen men jag ska nog få ordning på dom allt. Det skulle ta 11 min sa datorn så då kan jag lika gärna skriva ett inlägg medan jag lyssnar på Ted Gärdestad.
Kära läsare, först och främst skulle jag vilja tacka er som läser den här tidningen. Genom att göra det tror jag att ni gör inte bara er själva utan även vår stadsdel en stor tjänst. Det är inte min mening att bli allt för subjektiv med detta inlägg i debatten som förs i vårt samhälle även om det är en förmån som vi har fått som en skänk från ovan.
Jag har precis kommit hem från en helkväll med möten och upplevelser på stan i stockholms alla, åtminstone nästan iaf, miljöer och subkulturer, och avslutat med nattbussen ligger jag nu hemma och dunkar ison och fille, loop troop mitt eget bands gamla demos och hanson i mina kosslurar. Reflekterandes över kvällens händelser kommer jag att tänka på;
Jag har verkligen fått förmånen att växa upp i och ta del av en mängd olika kulturer och sammanhang, något som har format mig och gjort mig till den jag är. Vuxit upp med att gå till missionskyrkan Mikaelikyrkan i Skärholmen, spelat fotboll i MIK - Mälarhöjdens IdrottsKlubb - gått i Sätraskolan från 6års till 9:an, spelat musik i Kulturskolan sedan tredje klass, Ungdomsrådet, Ung Nattvandring, Föreningsrådet. Delvis antagligen mycket tack vare mina föräldrar och omgivning men även på grund av min egen nyfikenhet och livsglädje. Det är detta som jag tror och hoppas har gett mig en möjlighet att få perspektiv, distans till och kännedom om dem flesta tankeställningar och dilemman som vi 08-or tampas med.
Den viktigaste källan till visdom, om det än må låta lite högfärdigt, insikt kanske är ett bättre ord. NU skall jag försöka komma fram till min poäng men ha tålamod kära läsare.
Som Rouzbeh talade om i sin senaste ledarspalt att hans fyraårige dotters kontaktnät som jag stolt kan säga att jag själv är en del av, är förvånansvärt stort, detta efter att jag fick höra att hon frågat sin far vem killen iklädd en kodräkt på HoodStock KulTurkRock, dvs jag, var och han svarat; “Det är min vän” varpå hon svarade “Nej... det är MIN kompis”.
Detta är något som jag länge har tänkt på men först på senare tid verkligen kommit underfund med. Det finns inget som man bör skatta så högt och ta vara på som sina kontakter. Är det ändå inte ganska typiskt att sådan här uppenbar självklarhet skall komma från en fyraåring. Om det är något jag tycker att man skall försöka bevara och underhålla så är det förhållandet till sina nära och kära medmänniskor vilka förhoppningsvis är många och glada.
Min summa kardemumma säger mig alltså - och det var det jag ville få sagt - att det är alla samtal, livs- erfarenheter, och öden som är den absolut största oasen av kunnskap.
Avslutningsvis vill jag även säga att jag är oerhört glad att vi har fått den här tidningen till just vår stadsdel men ledsen för att jag inte har tagit chansen att skriva i den föräns nu. Dessutom skulle jag vilja säga att vi tillsammans borde ansvara för att få fler att läsa, ta del och delta i den. Jag själv har tänkt tvinga på mina päron och syster den i dem mest privata situationer. Varför inte på toaletten eller framför nyheterna i tv-soffan, för att visa lite riktiga nyheter liksom, och ser detta som mitt första bidrag till en förhoppningsvis långvarig diskussion i detta forum som vi kan tacka Rouzbeh och Petter för. För min del bör jag kanske även tacka Rouzbehs dotter Sheida.
Tack och hej för min del och förresten, om ni råkar stöta på mig i Skärholmen, på ICA, eller tunnelbanan så får ni mer än gärna hälsa på mig och kanske ta en trevlig pratstund på färden mot vart än våra vägar bär.
Med vänliga och välkommnande hälsningar// eder Tobias Engstrand
(Sätra 07.00 16.08.08, 18 år 7 månader och 7 timmar, nästan.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar